Fazan

Två enorma händer sträcks isär, som om de slitits från samma kropp och nu rör sig åt motsatta håll. I deras rörelse finns spänning – en kraft som drar, som delar, som skapar avstånd.

Längs händerna klamrar sig människor fast. Små gestalter pressar sina kroppar mot ytan, fingrar söker fäste, ben kämpar uppåt. Några når högre. Andra halkar, fastnar, hänger i varandra.

De klättrar inte bara mot höjd – de klättrar mot möjlighet. Mot ljus. Mot överlevnad.