Decus

Skulpturen breder ut sig som en organisk ljusstake, men den känns mer levande än funktionell. Sex armar sträcker sig ut från en tät, vriden kärna – som grenar från ett urgammalt träd eller nerver från ett hjärta av metall. Ytan är rå, veckad och nästan sårig, som om materialet formats genom tryck och kamp snarare än precision.

I mitten vilar ett ljus, omslutet av en genomskinlig skål. Lågan brinner stilla, som en hemlighet som skyddas av den grova kroppen runt omkring. De sex utgångarna står tomma men öppna, redo att bära fler lågor – som möjligheter, som riktningar.

Det är en skulptur om centrum och expansion. Om hur något inre kan sprida sig i flera vägar. En kropp som bär ljuset, men också bär spåren av sin egen tillblivelse.